Urinvägsinfektion

video
Animationen visar urinvägarna hos ett barn samt vad en urinvägsinfektion är.

Vad är...

Vad är urinvägsinfektion?

En infektion i urinvägarna orsakas oftast av bakterier, och dessa brukar komma från den egna tarmfloran.

Sjukdomen är vanligare bland flickor än pojkar, bl a f.a. flickors urinrör är kortare och mynnar närmare ändtarmen.

Om infektionen drabbar urinröret och blåsan, kallas det nedre urinvägsinfektion (UVI) eller blåskatarr (cystit).

Om infektionen drabbar urinledare, bäcken, njurar, eller njurvävnad, kallas det en övre eller hög UVI eller pyelonefrit.  

De vanligaste sorterna bakterier bakom UVI är tarmbakterier som E. coli, Klebsiella, Proteus och enterokocker.

Symptom

Symtom och tecken

Symtomen som förknippas med urinvägsinfektion kan variera och beror till viss del på barnets ålder. Små barn får ofta feber, kräkningar, bristande matlust och nedsatt allmäntillstånd. Urinmängderna är ofta rätt stora trots feber och dåligt vätskeintag, för njurarnas förmåga att koncentrera urinen blir nedsatt av infektionen.

De vanligaste symtomen i samband med blåskatarr hos äldre barn är smärta eller sveda när de kissar, och trängningar till att kissa, men det kommer bara små mängder.

Barn som tidigare var torra börjar skvätta i byxorna och kan också klaga på smärtor i nedre delen av buken.

Vid pyelonefrit har barnet ofta hög feber, ont i ryggen och nedsatt allmäntillstånd. Andra symtom kan vara kräkningar och lös avföring samt ont i magen. Urinen kan lukta illa och även innehålla blod.

Komplikationer

Blåskatarr är ett ofarligt tillstånd, medan pyelonefrit kan skada njurarna.

En del barn har anlag för återkommande urinvägsinfektioner på grund av förträngningar eller vidgningar på urinledarna. Det senare förekommer som en följd av s.k. reflux, fel på ventilfunktionen i urinblåsan, så att urinen kan rinna tillbaka upp i urinledarna ända till njurarna.

Återkommande urinvägsinfektioner hos dessa barn kan orsaka permanenta skador på njurarna och en nedsatt njurfunktion.

Hos nyfödda och spädbarn kan en oupptäckt urinvägsinfektion leda till att bakterierna kommer in i blodbanan och orsakar blodförgiftning, vilket är en livshotande infektion.

Behandling

Behandling/Gör så här

Åk till akutmottagningen för barn om du misstänker att ditt barn har fått en urinvägsinfektion (UVI). Där får du instruktioner och hjälp för att ta ett urinprov medan ni väntar på att få träffa läkaren.

Provet undersöks med en teststicka som ger preliminärt besked, och om det resultatet tillsammans med läkarens undersökning inger misstanke om UVI, så skickas urinprovet för odling och antibiotikabehandling ges till ditt barn.

Ett odlingsprov av urinen fastställer vilken typ av bakterie som orsakar infektionen och därmed att givet antibiotikum är effektivt. Baserat på barnets sjukdomsbild, ålder och kön, kommer läkaren också att kunna bedöma om barnet behöver undersökas ytterligare på sjukhus. Det kan bli fråga om ultraljudsundersökning av urinvägarna någon av de närmaste dagarna.

Små barn som visar tecken på pyelonefrit bör vårdas på sjukhus. Om barnet behandlas hemma är det viktigt att du ger antibiotika enligt läkares ordination. Det är viktigt att barnet fullföljer hela antibiotikakuren.

Du måste kontakta läkare igen om barnet inte visar en betydande förbättring efter att ha behandlats med antibiotika i 2-3 dagar, eller rent av försämras. Ofta ges en tid för återbesök med kontroll av att urinen förbättrats (på teststicka) efter några dagar.

Då kan även odlingsresultatet föreligga. Om infektionen verifieras i odlingen, så kommer läkaren att ordinera uppföljande undersökningar av ditt barns urinvägar f.a. utesluta att det finns någon förträngning eller vidgning, som främjar infektioner, och f.a. utesluta ärr på njurarna.

Ge barnet smärtstillande läkemedel i form av paracetamol om han/hon har ont, och uppmuntra också barnet att dricka mycket.

Förebyggande

Förebyggande åtgärder

Skumbad och åtsittande kläder kan orsaka urinvägsinfektioner hos känsliga barn.

Starkt parfymerad tvål kan irritera slemhinnan runt urinrörsmynningen och göra barnet mer mottagligt för urinvägsinfektioner.

Lär flickor att torka sig framifrån och bakåt när de går på toaletten, så att tarmbakterier inte förs fram till urinrörsmynningen. En del barn kämpar emot urinträngningar, men det ökar risken för urinvägsinfektion.

Barn som har haft odlingsverifierade urinvägsinfektioner, och i synnerhet de som har någon konstaterad avvikelse i urinorganens uppbyggnad, bör inte bada i improviserade, uppblåsbara plastbassänger tillsammans med andra barn, bör undvika överfulla pooler på turistorter och vara snabba att byta till torra kläder även efter bad i rena sjöar eller öppna havet.

Det är bättre att de duschar än sitter i badvatten.

Om de fortfarande är blöjbarn, är det angeläget att byta bajsblöjor meddetsamma.

Dessa allmänna råd gäller även om barnet tar förebyggande medicin mot recidiverande UVI.