Sängvätning

video

Vad är...

Vad är sängvätning?

Sängvätning, även kallat nocturn enures, innebär att barnet kissar på sig i sömnen natt efter natt efter att ha uppnått 5 års ålder.

Ofta har barnet varit torrt en kort period och slutat med nattblöja.

Sängvätning beror på flera olika faktorer. Vissa barn producerar så mycket urin på natten att deras urinblåsa inte kan rymma all urin. Detta inträffar när barnet dricker mycket på kvällen.

Det kan också bero på att kroppen inte producerar tillräckligt med antidiuretiskt hormon (ADH), som reglerar urinproduktionen i njurarna på natten. Barn med låga nivåer av ADH producerar för mycket urin.

Hos andra barn kan urinblåsan vara mindre än normalt och rymmer inte normala urinmängder.

Många barn med sängvätning sover också mycket djupt och känner inte när de behöver gå på toaletten utan kissar i sängen.

Sängvätning kan också bero på en urinvägsinfektion eller en sjukdom som t.ex. diabetes, men det är mindre vanligt.

Anatomiska avvikelser i urinvägarna (hur de är formade) eller problem i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) kan någon gång orsaka sängvätning.

Ibland kan känslomässig stress, som exempelvis en skilsmässa, byte av skola eller ett nytt syskon, leda till att barn som tidigare varit torra, även på natten, börjar kissa i sängen.

I likhet med andra milstolpar i utvecklingen får barn fullständig kontroll över urinblåsan vid olika tidpunkter. Uppskattningsvis kissar cirka 10-20 % av alla barn i 5-6-årsåldern i sängen.

Sängvätning är vanligare hos pojkar än hos flickor och brukar ha förekommit i den närmaste släkten. Om barnet aldrig har varit torrt hela natten kallas det primär sängvätning. Det är den vanligaste typen av sängvätning.

Vid sekundär sängvätning har barnet varit torrt i minst sex månader innan sängvätningen börjar igen. Sekundär sängvätning kan vara ett tecken på ett medicinskt problem eller känslomässig stress.

Symptom

Symtom och tecken

De flesta barn som kissar i sängen är torra på dagen. Vissa barn får plötsliga urinträngningar på dagen och har problem att hålla kvar urinen längre perioder. Det kan vara ett tecken på att barnet inte kan hålla kvar normala urinmängder.

Sekundär sängvätning som beror på ett medicinskt problem kan vara förknippat med andra symtom. Om barnet har urinläckage och klagar på smärta eller brännande känsla när det kissar eller behöver kissa ofta, bör du misstänka en urinvägsinfektion.

Om barnet dricker och äter mer än normalt, går ner i vikt och kissar ofta, kan det vara tecken på diabetes.

Komplikationer

Primär sängvätning ger normalt inga andra komplikationer än att barnet kan få dåligt självförtroende och visa tecken på social eller känslomässig oro.

Det kan vara komplikationer av medicinska besvär som orsakar sekundär sängvätning.

Behandling

Behandling/Gör så här

Förvänta dig inte att barnet kommer att vara torrt hela natten förrän i 5-årsåldern. De flesta barn som kissar i sängen blir torra när de blir äldre, även utan behandling.

Det är viktigt att du inte straffar barnet för att det kissar i sängen. Det är här en fråga om mognaden av vissa nervbanor, tillsammans med njurarnas förmåga att koncentrera urinen.

Om barnet fortfarande kissar i sängen i 6-7 årsåldern kan det vara bra att kontakta barnläkare för behandling. Sängvätning kan vara genant när barnet börjar sova över hos kompisar, men det finns hjälp att få (Minirin).

Det räcker oftast med en vanlig kroppsundersökning och ett urinprov för att utesluta urinvägsinfektion eller annan bakomliggande sjukdom eller missbildning. Därefter kan läkaren redovisa olika behandlingsalternativ.

Man kan börja med att begränsa vätskeintaget på kvällen och se till att barnet kissar precis före sänggåendet. Låt barnet hjälpa till att byta sängkläder efter att ha kissat på sig. En del barn kan bli hjälpta av ett så kallat enureslarm.

Det här larmet, som sitter fast i pyjamasen eller i sängkläderna, går igång när barnet börjar kissa. Det kan vara bra för att träna barnet att vakna innan det börjar kissa ordentligt. Larmet fungerar inte för alla barn. Om barnet inte vaknar av sig själv under de första 2-3 veckorna det använder larmet, bör du försöka hjälpa honom/henne. Stig upp när larmet går igång, väck barnet och be honom/henne att stänga av larmet.

Ta därefter med barnet till toaletten så att han/hon kan tömma resten av blåsan. Larmet kan kombineras med en dagbok eller klistermärken för "torra" och "våta" nätter.

Ett annat behandlingsalternativ är att ge barnet läkemedel för att öka mängden antidiuretiskt hormon (ADH). Läkemedlet, som kallas desmopressin (Minirin), är ett syntetisk läkemedel som fungerar på samma sätt som ADH. Barnet tar en tablett på kvällen, och därmed minskar urinproduktionen under natten.

Detta fungerar för många barn och effekten kan sitta i upp till 3 månader efter att behandlingen har avslutats. Om barnet börjar kissa i sängen igen kan ytterligare en behandlingskur ges. Om läkemedlet inte har någon effekt kan du vänta 3-6 månader och därefter försöka igen. 

Låt inte barn över 6-7 år använda blöjor, även om det innebär att du får tvätta mycket. Det finns engångslakan att köpa genom Apoteket och även absorberande underlägg för sängen.

Det är viktigt att du visar att du förstår barnet och inte bråkar om sängvätningen. Barnet kan inte göra något åt att han eller hon kissar i sängen och att skälla om det förvärrar bara saken. Barnet behöver stöd och försäkran om att det här är ett vanligt problem som många barn har och att det går över.

Om du själv kissade i sängen när du var barn ska du berätta det för att minska barnets skamkänsla. Hos många barn, speciellt hos dem med ärftlig sängvätning, tar det helt enkelt tid att lära sig kontrollera urinblåsan på natten.

Förebyggande

Förebyggande åtgärder

Barn som har en tendens till sängvätning bör inte dricka för mycket sent på kvällen.

Att lära barnet att hålla kvar urinen längre perioder under dagen kommer sannolikt att öka den mängd urinblåsan kan hålla kvar, till och med på natten.

Påminn barnet att gå på toaletten och kissa varje kväll precis före sänggåendet.

Man kan ta upp barnet och hjälpa honom att kissa på toaletten innan man själv går och lägger sig.

Ett barn som använder ett enureslarm ska tränas i hur larmet fungerar.

En nattlampa gör det lättare för barnet att vakna när larmet går igång.