Öroninflammation

Video: Öroninflammation
Vi ser ett barn som är hos doktorn eftersom det har haft feber, nedsatt allmäntillstånd och klagat på ont i öronen. Läkaren tittar på barnets trumhinnor och ser att de är inflammerade, vilket tyder på infektion i mellanörat. På slutet av filmen ser vi en animation som illustrerar varför barn är mer benägna att få öroninflammation än vuxna.

Vad är...

Vad är en öroninflammation?

Öroninflammation hos barn är väldigt vanligt. Den inträffar vanligen under eller strax efter en förkylning.

Infektionen når mellanörat genom örontrumpeten, som kopplar samman näsans bakre del och svalget med cavum tympani - rummet innanför trumhinnan.

Om örontrumpetens slemhinna svullnar och passagen blockeras, samlas vätska i mellanörat. Det kan i sin tur leda till att vätskan blir infekterad av virus eller bakterier, vilket leder till svullnad, inflammation och smärta. En infektion i mellanörat kallas också akut otitis media. Infekterad vätska i mellanörat Vad händer vid en mellanöreinflammation

De flest barn får åtminstone en öroninflammation, och många barn får flera. Öroninflammation kan inträffa i alla åldrar, men är vanligast mellan 6 månader och 3 år. Ärftliga faktorer kan göra det mer sannolikt att vissa barn får öroninflammation.

Allergier i näsan liksom cigarettrök ökar risken.

Symptom

Symtom och tecken

Barn med öroninflammation har oftast först tecken på en förkylning med snuva, nysningar och nästäppa.

Sedan börjar ena örat värka ("örsprång") och lock-känsla förnimms också, på samma öra. Små barn, som inte kan beskriva var det gör ont, kanske skriker, är irriterade, kinkiga eller otröstliga.

Örsprång kommer ofta på natten, eftersom trycket i örat ökar när barnet ligger ned. Små barn kan ta sig åt och dra i det onda örat. (Att ta sig åt öronen kan emellertid också vara ett tecken på allmän trötthet och sjukdomskänsla hos små barn.)

Öroninflammation ger ofta feber, speciellt hos spädbarn, och kan sätta ner barnets allmäntillstånd.

Komplikationer

Ibland kan mellanörat bli så fyllt med var att trumhinnan spricker.

Då rinner var och sekret ur hörselgången. När trumhinnan brister minskar oftast värken i örat markant, eftersom det inte längre finns ett högt tryck bakom trumhinnan.

I sällsynta fall kan en infektion i mellanörat sprida sig till benvävnaden bakom ytterörat. Detta kallas mastoidit. Då blir även ytterörat svullet och rött och det örat står ut. Försiktigt tryck på benutskottet bakom ytterörat (processus mastoideus) gör ont.

I sällsynta fall kan en obehandlad öroninflammation utvecklas till hjärnhinneinflammation (en infektion i hinnorna runt hjärnan och ryggmärgen).

Mellanöreinflammationer kan leda till en vätskeansamling i mellanörat och att vätskan stannar kvar även efter att inflammationen har läkt ut. Detta kallas sekretorisk mediaotit (otosalpingit) eller serös otitis media.

Medan vätskan är kvar i örat har barnet problem att höra, men hörseln bör bli normal igen när vätskan i mellanörat försvinner.

Detta kräver oftast ingen speciell behandling, men insättning av rör genom trumhinnan kan komma ifråga i långdragna fall.

Då måste öronläkare kopplas in.

Behandling

Behandling/Gör så här

Behandlingen av en öroninflammation beror på hur svåra symtomen är och barnets ålder. Antibiotika fungerar bara vid bakteriella infektioner och många öroninflammationer försvinner utan behandling.

För äldre barn med lätta symtom kanske läkaren föreslår att ni väntar en dag eller två innan behandling med antibiotika påbörjas, eller så behövs inte antibiotika alls.

Vanligt penicillin (pc-V, fenoximetylpenicillin) i form av tabletter eller mixtur är det antibiotikum som används i första hand mot öroninflammation här i Sverige. Berätta alltid för den förskrivande läkaren om ditt barn har reagerat mot penicillin förut på något sätt och hur!

Det finns andra antibiotika som är effektiva. Andra behandlingar kan behövas för att lindra symtomen. Den viktigaste behandlingen vid en akut öroninflammation är smärtstillande läkemedel, t.ex. paracetamol (Alvedon, Panodil) eller ibuprofen (Brufen, Ipren), som tabletter eller i flytande form. En varmvattensflaska eller en varm kompress mot örats utsida kan också lindra symtomen.

Vissa barn kan få lindring av kalla kompresser eller isomslag, men låt aldrig isomslaget ligga på mer än 15-20 minuter för att undvika hudskada. Avsvällande läkemedel som tas via munnen och avsvällande näsdroppar kan minska svullnaden i slemhinnorna, vilket kan minska nästäppan och öppna örontrumpeterna. Örondroppar är inte aktuellt vid akut öroninflammation.

Ett barn som vaknar på natten med öronvärk och feber behöver vanligtvis inte läkarvård omedelbart, under förutsättning att barnets allmäntillstånd är tämligen gott. Kontakta läkare om barnet fortfarande är sjukt eller har feber efter 48 timmar då barnet fått vanliga smärtstillande läkemedel och näsdroppar.

Om barnet har varit förkylt några dagar och symtomen därefter börjar förvärras med hög feber och öronvärk, ska du kontakta läkare eftersom barnet kan ha fått en bakteriell infektion.

Kontakta alltid läkare om du misstänker komplikationer i form av mastoidit, eller om barnet inte blir bättre med antibiotikabehandling efter 2 eller 3 dagar.

Kontakta också alltid läkare om det rinner var från örat och du misstänker att det har gått hål på trumhinnan. Stoppa inte bomull i örat i denna situation, utan smörj gärna ytterörat med någon fet salva f.a. skydda huden mot sekretet och lägg en kompress mot ytterörat fasthållen av en öronlapp (från Apoteket). Örat ska sluta rinna inom 3-4 dygn med antibiotikabehandling, annars måste barnet till öronläkare!

Barnet ska komma på ett kontrollbesök hos öronläkare, barnläkare eller allmänläkare ungefär en månad efter en akut öroninflammation. Då kontrolleras barnets hörsel, trumhinnans utseende och rörlighet och att ingen vätska har samlats i mellanörat. En typ av behandling vid öroninflammation

Förebyggande

Förebyggande åtgärder

De virus som orsakar vanlig förkylning, och leder till öroninflammation, sprids via droppar i luften från en infekterad person och via handkontakt.

Att tvätta händerna ofta gör det mindre sannolikt att barnet blir infekterat med dessa virus. Håll för munnen vid hosta och nysningar, så att infektionen inte sprider sig i rummet.

Amning under det första levnadsåret minskar risken för öroninflammation. Barn som växer upp i hem med rökare drabbas oftare av förkylningar och får fler öroninflammationer än barn som växer upp i rökfria hem. Utsätt därför aldrig barnet för passiv rökning.

Barn i barnomsorg, speciellt där det är många andra barn, utsätts för fler virus och blir oftare sjuka än andra barn.

Barn som konstant har snuva ska undersökas för allergier eftersom kronisk svullnad i slemhinnarna ökar risken för öroninflammationer.

Sök läkare om du misstänker att barnet kan ha förstorad adenoid (körtlar bakom näsan) eftersom det också kan bidra till öroninflammationer. Barn med förstorad adenoid andas genom munnen och snarkar på natten.